Flickan som satt mitt emot mig, satt och hulkade med händerna framför ansiktet. Jag hade varit i stan och satt nu på väg hem i en tunnelbanevagn i mitten av tåget. Flickan var klädd i trasiga jeans och en röd topp med en väst av svartrött läder över. Hon var rödhårig med halvlångt hår och satt med benen tätt ihop, armbågarna mot låren och gråten var uppenbar. Jag visste inte riktigt hur jag skulle handskas med situationen. Lägga sig i eller inte. Låtsas inte se eller verka svagt uppmuntrande. Det är ju inget brott att sitta och gråta offentligt men omgivningen brukar känna sig lätt obekväm. När hon fortfarande grät efter att ha passerat fem stationer och många i vagnen gått av kunde jag inte hålla mig längre. Jag sträckte fram vänstra handen och smekte lätt hennes kind. Hon lät mig göra det. Gråten upphörde inte med en gång så jag fortsatte att smeka kinden. Efter en stund tittade hon upp mot mig med rödgråtna ögon och log litet tveksamt. Det gick som en våg av värme genom mitt inre av blicken i de där ögonen. De var grönbrunt melerade och blänkte som någon sorts tetra i ett välskött akvarium. Det kändes härligt att se och höra henne sluta gråta och istället titta nyfiket på vad jag själv kunde vara en figur. Jag undrade förstås över varför hon gråtit.
- Du undrar förstås över varför jag sitter här och gråter så hejdlöst?
- Jo, det förstås.
Hon satte igång med att berätta om hur hon hade träffat den här speciella grabben på ett födelsedagskalas som hon och hennes föräldrar gått på i ett litet villasamhälle och där det var en av sönerna i huset som fyllde sjutton år. Hon hade blivit blixtkär förstås, men hon var inte den enda tjejsaren som kommit dit. De hade varit ett femtiotal tillsammans och kanske hälften varit barn och ungdomar. Ändå hade Joakim som han hette, verkat fatta tycke för just henne och bara några dagar senare hade de träffats som av en slump utanför tobaksaffären när hon varit där för att köpa en tidning om hästar. De hade hejat på varandra och gått på ett fik. Där hade det gått litet trevande först men sedan var det hur mysigt som helst. De hade börjat umgås sedan dess och det hade blivit alltmer underbart. Någon månad senare hade hon varit hos en väninna och var på väg hem vid nio på kvällen. Då hade hon passerat en gammal folka cabriolet och studsat då hon såg Joakim med en skitsnygg tjejsare med stora bröst. Åh, han hade väl inte sett henne? Hon gömde sig bakom en närbelägen häck och smög på det där paret i bilen. Hon kunde inte riktigt höra vad de pratade om men rätt vad det var lade den där bruden armen om hennes kille och gav honom en kyss. Inte på munnen i och för sig, utan på kinden. Men det var fullt tillräckligt. Hon hade inte besvarat Joakims försök att nå eller prata med henne sedan dess. Hon hade nonchalerat honom i över en veckas tid och när han till slut sökte upp henne i familjen så hade hon öppnat dörren bara för att finna att det var han som ringt på och utan vidare bett honom dra åt helvete. Han hade försökt få ett ord i luften men hon hade bara upprepat repliken och sedan smällt igen dörren i ansiktet på honom. Hon hade berättat alltsammans för sin pappa som hade hört sig för i Joakims familj. Då hade hans försiktiga frågor i största allmänhet till Joakims mamma lett till att han fått prata med Joakim själv som efter en stunds trevanden fått reda på att Joakim träffat sin amerikanska kusin den där kvällen och de hade varit på utflykt den dagen och så hamnat utanför flickans svenske pojkväns hem. De hade suttit och pratat en stund i bilen innan de skilts åt och gått var och en till sitt. Ja, det var det hela.
- Men nu kan du väl ändå…?
- Nä, det är bara en sak jag har att säga och det är ’fuck me’.
- Jag tror väl ändå…
- Jag har ju gjort bort mig så ini helvete. Det finns ju ingen chans att han förlåter mig det här. Han har säkert redan tagit tillbaka sin förra brud.
- Åh, det tror jag väl ändå inte. Han har säkert längtat ihjäl sig efter dig hela den här tiden. Det skulle förvåna mig om han inte…
- Fuck me, så är det bara. Fuck me.
Min hållplats kom och jag gick av och hem till ett lugnt och solo hem. Den enda som hälsade på mig var min lilla katta som genast kom och kröp upp hos mig när jag gick och satte mig i sängen för att ringa upp Steffe för att berätta om att nu fick det fan i mig vara nog. Nu var det slut alltså, fatta bara det. Men fast det gick fram sju signaler var det ingen som svarade. Skit också. Fuck me!