Så ett avbrott i ljuset
det passerar obemärkt, men
skuggan som lämnas kvar
svarar på ett oövertänkt anrop

- ja, så gärna, vill så gärna leka

bara för en stund, leka de
svarta lekarna som river upp sår

nej, jag älskar inte längre
min kärlek har stelnat
som koagulerat blod

sårskorpor faller till slut av

nej, jag leker inte längre
blir mitt svar

jag valde pansarglas

och min barndom är över
jag ser den gömd därinne


jag vill inte upprepa något
som jag ser så klart nu

men barnet är gömt
inuti hjärtat

vars skörhet och trasiga flisor
jag bestämt att dölja för alltid

så vackert det var
innan det valdes att offras

på hangudens altare