Rotar bland bråten
i dunkelvrårna
igen och igen efter
någons tillhörigheter

vems minns jag inte

ser hur vattnet rinner
längs med väggarna
bildar en en mörk pöl
av förruttnelse

om man bara, om inte
om jag bara hade

varit mer trosviss
hade dörrarna öppnats

hade jag bara varit glad
som dom sa åt mig

inte vänt ögonen inåt
och sett allt vad
ingen annan ser
om bara hade jag inte
ständigt vandrat längs en

blindgata