Artikeln säger att “vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet”.

Och det är väl bra.

Men hur förverkliga de vackra orden också i fattiga länder, i krigförande länder, i totalitära stater och i en världsbild där  ekonomiska orättvisor alltjämt tillåts öka avstånden mellan de som har och de som saknar?

Vi behöver vackra ord, visst!

Men ännu mer behöver vi vackra handlingar av generösa människor som öppnar sina börsar och hjärtan för att göra verklighet av Barnens Värld.