När jag var något yngre än vad jag är idag, hittade jag på alla möjliga spratt tillsammans med en eller annan polare eller väninna. Jag har dragit ned en smula på spratten, men leklynnet dör aldrig, det tar bara semester...
Ett påhitt av tvenne ungdomar en vanlig sommardag
En polare och
jag fick ett
ryck en gång
när vi ännu
inte var tjugo
fyllda. Vi lånade
utrustning för att
putsa fönster och
gick längs en
affärsgata i stan
medan vi började
och även fortsatte
med att tvätta
butikernas fönster. Vi
hade overaller o
mössor på oss
och såg kanske
litet småproffsiga ut
sådär. Ur en
del butiker kom
det folk som
frågade oss vad
vi trodde att
vi höll på
med och om
vi trodde att
vi skulle få
betalt. Vi fejade
på och struntade
i att svara.
När vi var
klara med kvarteret
och det kom
ett rödljus så
gick vi bara
vidare när det
blev grönt. Men
innan vi hann
gå över blev
vi upphunna av
någon som vi
tyckte verkade upprörd
och vi trampade
nervöst i väntan
på att kunna
gå över. Personen
som kommit fram
trodde att vi
inte kunde svenska
och tryckte därför
bara ett kuvert
i handen på
min vän och
så fick vi
vara ifred sedan.
Nu tyckte vi
att det fick
räcka och gick
till korvkiosken för
en hamburgare. När
vi satt där
och käkade öppnade
vi kuvertet och
däri låg det
ett par hundralappar
samt ett tryck
med reklam för
ett kombinerat skrädderi
och en kemtvättservice.
Veckan därpå gick
vi till ett
annat kvarter och
'tjuvtvättade' fönster där
också. Men några
pengar fick vi
inte och det
var ju ändå
bara en kul
grej som vi
sysslade med för
att ha roligt.