Aldrig mer skall du sitta vid frukostbordet
och samla dig inför dagens mödor
Föväntan

När solen svek horisonten
upphörde fåglarnas sång
Sedan tog svärtan överhanden

Ingen som borstar tänderna
ingen som öppnar dörren
vinkar farväl
Ler

Ingen,
och nu har
tomrummet stulit din plats

I dag skulle skollovet börja
Sommarglädje
Framtidstro

Det kan vi glömma
Du kommer inte till middan i kväll
Sorgen är ett nattsvart monster

jag ville dölja smärtan
försänkt i barmhärtighetens dvala

Men,
hellre vill jag veta
Var du är
om du är


Att ångan blir till moln
att molnen tappar tyngd
blir till vatten
ångar upp igen
Regnar till ett hav
ett hav som smeker stranden

Jag vill ha visshet om
det evigas kretsgång
dess vishet att torka mina tårar

Då skall jag uthärda natten
välkomna en ny dag
Om jag får veta
att vi ses igen