Vägarna, de gamla landlederna
leder inte längre dit de brukat leda
möter många konfysa vandrare
som går i labyrinter, som korsar sina
banor utan att lägga märke till varandra
min hemlighet avslöjar jag här, om ni så vill
det är jag som har gjort om vägarna,
lagt om deras banor, snirklat in dem i
nya rikningar som leder just ingenvart
liksom tiden, kan en väg vandras både
bakåt och framåt, men
också tidens gång är en annan
det vi brukade kallla nu
har inte längre någon innebörd
så sker allt samtidigt
den som försöker följa de gamla
stigarna, efter sin längtan
att se samma utsikter som förr
från toppen av sin ungdoms torn
blir varse att ingenting lägre
är likt något barndomsminne
jag har lockat vilse deras syn
och brett ut filtar av tidens väv