Jag skar ut mina halsmandlar
la dem i en låda
gav dem till dig
och sa tack

sen gick jag
baklänges hemåt
jag bar porslin
i båda händerna
tänkte enbart
på att kasta

mot väggar:
dig

bygg fyra, och kasta igen

trampa på tallrikarna
tills det bara finns
mjöl under fötterna
tills fötterna blivit vita
tills mörkret faller
förbi fönstren
och lägger sig till rätta

vi går varv efter varv
fortfarande varv
genom trädgården

om nätterna:
drömmer om djurkyrkogården
med fötterna pälsklädda
det var du som hade börjat
med djurmönstrena:
täcken tak väggar golvet du

vi gick varv genom varv
genom trädgård
du drömde
om djurkyrkogården
om alla skeletten
om mjölet du kunde mala
om du ville
bära om halsen

du rakade av dig håret
klister, inte bara
runt fötterna
päls
inte bara i taket

vi fortsatte gå,
alla de där varven
bara fortsatte
mina händer, runt nacken
runt handelden
du, hårlös
på min rygg
jag började bära dig
jag ville inte släppa
jag bad dig
slappna av