Gördisdotter
munspelet glittrar i solens ohejdade strålar från en molnlös himmel
så vacker musik blandar luften till skön atmosfär
och bryter bistra ansikten till glada miner och tystnad till munter sång
gördis dotter i det timmrade huset bakom spelmannens rygg fyller 18 år
denna skönvarma sommar
hennes ansikte skinner glatt ut genom det tillyxade fönstret och rör sig i takt
till musiken
fram och tillbaka rör sig hennes huvud på
korslagda armar som vilar på det som kunde vara ett fönsterbläck
ett strå
med 15 smultron finns i hennes mun och svajar upp och ner i guppande rus
spelmannen fuktar sina läppar med saften av blåa bär från sitt lerkärls krus
tar ytterligare en stor klunk torkar sin mun och skrattar högt och nynnar snart
takten till en välkänd melodi
djuren i fållan bredvid reser sina huvuden från gräset
och tittar nyfiket med stora ögon och utfällda öron som letar sig till det
förunderliga munspelets sjungande toner
allt liv vibrerar i en dallrande hägring av regnprismors färger från oväntat dugg över byn
mården i trädet synes njuta av den milda brisen och dom ljuva toner som får
allt för ett ögonblick att stanna till
i Gördisdotters ansikte leker glädjen med spelmannens muntra drag