De vandrar förbi
klungor, klaner familjer
främlingar hitresta, bofasta

sitter pa caféer bänkar
stolar och i sand

med kärlekar, sorger
likgiltiga uppsyner
och skrattande ögon

styrka och svaghet,
rädsla och längtan

talande fötter pa marken
trampar mot sten

därnere ror sig hundarna
i korta koppel

söker med sina blickar
efter sina männskor

jag ser dem

osynlig här är jag, en
icke-identifierad entitet

den ständiga betraktaren
utan egen eld

kvällens fyrverkeri
fangar sinnena men

en kvinna ville fanga
min ande i en sten

min eld

nar jag vände bort min blick
avtog hennes magiska krafter