En man i skinande rustning av metall

en riddare utan fruktan

endast hans rykte är större än hans namn

fiendernas skräck och allas överman

men innanför hjälmen petar en bortglömd liten pojke ut

en blomstjälk mellan gallret i visiret

som får svaja fritt där ute i friheten

pojken ler och skrattar lite osäkert för första gången

på väldigt länge när han ser den vita blomman

sträcka sig upp mot den ljusblå himlen med

dom mjuka vita molnen för att rycka

och dansa lustigt i västan vinden

lyckan sprider sig i hans smutsiga och ärrade ansikte

när han vinner sin första seger

sedan han fick sina leksaker i trä

av mamma och pappa