Är det jag som rodnar eller är det morgonen.

En lätt beröring av en nyvaken hud ger rysningar i märg och ben.
Solen smeker fönstrets glas och den sista kylan jagas på flykt.

Jag blir inte mer än vad solen strålar. Ty i mörkret är jag ingenting men i solens glöd är jag vacker.
Med handen mot ett mjukt underlag av gryningsdag föser jag natten in i ljuset.

Blott en segrare står kvar när kriget är över. Du gyllene ting som räddar oss från ett hav av sot, vi vördar din ankomst och gråter i ditt fall.