över vidder och slott svävar
tornseglarna med sina
irriga läten, runt runt
faller aldrig nånsin, rastar
inte ens i sömnen

runt slottets torn syns de otåliga

kastar de sig ut över slätterna
med sina hisnande svirrande ljud

i klostret ber munkarna

sina stränga böner
till den dömande Gud jag inte känner
envar har sin gudsbild för sina behov

minnena av oro lindras

för den som behöver straffas
och känna att skuld lyfts av till
tacksamhet och förlösning

behovet att vara till lags

Gud är ett ensamt tillstånd av
medvetande där ingen dödlig

kan göra intrång