Längs vägen växer rosor
man kallar dem så
de lyser med sin skönhet
under himmel blå

De står där och bugar
när det är soligt väder
jag tycker de är vackra
med sina rosa kläder

Med smala, gröna blad
de sjunger sin sång
och kärleksfulla var de
kring rallarnas gång

De vajar fritt i vinden
och sträcker sig mot skyn
mitt öga får en njutning
av denna vackra syn

Linné gav dem namnet
på sjuttonhundratalet
för mig är de så ofta
det självklara valet

När rallaren räckte
en blomma till sin vän
det säkert var en sådan
det har jag på känn

De pryder så gärna
en vas på mitt bord
ro de mig skänker
med sina milda ord

Vid Rallarrosens spår
jag önskar du får gå
behagligt för själen
det kommer du förstå