du är så nära ibland att bryta igenom
alltihop känns som dan före en skolavslutning
som om du sover
med strama flätor
för att vakna upp till ett sommarlov i bröstet
som kanske aldrig kommer ta slut
och du vetter mot
allt på en gång
mer än någon annan jag känner
och envisas med att låtsas som allting
där du
inte utan tvekan
går för att möta den busschaufförs blick,
den regntemperatur , den cappuccino
som är klartecknet på att du har lidit nog
och att nu
kan du göra vad du vill