Ensamhet kan vara att inte ha någon vän, inte ha någon att älska, inte tycka sig vara älskad av någon, inte tro att någon vill umgås med just en själv.

Ensamhet kan vara att själv inte våga göra saker, som att försöka fråga om någon vill göra något med en, i ens eget sällskap.

Man kan känna sig ensam fast man har en vän, fast man har någon att älska eller någon som älskar en själv. Man kan vara ensam till och med i sällskap.

Man kan ha gjort upp med en vän eller flera om att tillbringa dagen eller kvällen tillsammans och så ringer vännen upp och säger att den behövs av en annan vän, kanske är det flera än en vän som säger så om just detta tillfälle.

Ensamhet kan vara så många olika tillfällen och situationer.

Att vara själv för att man gjort valet att vara själv, antingen för stunden, för dagen eller att leva själv. Det behöver inte vara ensamhet. Det kan vara att man har gjort ett frivilligt val för att man trivs i sitt eget sällskap. Den som kan göra egna val kan också känna sig ensam. Men ensamhet är ofrivillig.

Det sägs att ju mer ensam man gör sig, desto mera tackar man nej till sällskap även fast man vill han sällskap. Bara det att man inte förmår sig till att tacka ja till sällskap.

Det kan vara så att man är så van vid att vara ensam att man litar bara på sig själv. Hur skall man kunna lita på någon annan? Det är ju att ta en risk. Å andrda sidan är det att ta en risk att sluta ögonen och somna för natten.