En väninna till mig brukar få besök av en fluga på kvällarna när hon tänder lampan för att se bokstävernas placering på tangentbordet. Hon brukar inte undra över hur flugan tillbringar sina dagar.

Men sist jag var där och undrade detta fick jag frågan om var jag egentligen tillbringar mina nätter. Jag kände att jag inte säkert visste svaret på frågan, jag brukar inte vara vaken nog att kunna riktigt känna igen omgivningen när jag sover.
Kanske är svaret olika för olika nätter.

I drömmarens värld kan nog platsen för händelsernas centrum skifta en smula. Ibland sover man 'hemma' och ibland är man mera 'borta'. Men även centrum för drömmar har sina olika placeringar natt efter natt och morgon efter morgon för den som verkligen har privilegiet att få sova ut och inte väcks av skrik och sånt vareviga morgon vid fyra-fem-sex-bläcket.

Jag minns inte om bläcket i detta sammanhang stavas med e eller ä, men det kan också göra precis detsamba. Som det går att skönja i ingressen så handlar inte denna text om något särskilt. Så har du något viktigare för dig så tycker jag du skall ta itu med det nu. Seså, sjas på dig, sjas.

En natt för inte alltför många år sedan tillbringade jag med att gå ensam hem genom staden. Jag såg knappt till en kotte och kanske att utöver tidningsbuden inte så många är ute och promenerar vid tiden mellan tre och fem. Att det tog över två timmar att verkligen komma någon vart för mig beror delvis på att jag gillar att strosa och dels att jag inte kom hem till egna tjället utan hem till en vän.

Nu säger du kanske till dig själv att det måste vara en tokig fan som går ensam genom huvudstaden klockan tidigt på morgonen vilken dag som helst i veckan.

Men faktum är att det bara hänt mig något två gånger under mina eskapader i staden. Ena gången var i tunnelbanan när jag fick en näve på truten av en kille som sedan lubbade som en skottspole iväg från mina medkumpaners (en vän och en väninna) möjliga hämnd och en annan gång var det jag själv som lade benen på ryggen när jag och en polare var ute på galej vid Hornstull och ett 'ungdomsgäng' kom drullandes fulla som ägg längs gatan.

Men det enda man ser annars är grävlingar eller råttor (Kungsholmen) stora som kattungar. Att jag och även min polare också var unga hjälpte inte, när det kommer en sju-åtta påstrukna typer som 'söker bråk' bara för bråkets egen skull så är det bara att 'hellre kuta än käfta'.

Man kan undra över flugors livscykel kontra människan och undra över om dessa är så värst olika. Äta, skita, göka, sova, dö. Nu har jag slutat flyga så där ligger ju en annan klart i lä. Det var länge sedan jag satte mig på en kanelbulle också, men sätta i sig kanelbullar kan man ju göra.

Det är gott med en nygräddad och i brist på en sådan kan man ta sig en kaviarmacka och snacka skit med folk som inte heller de har mycket mera av händelser i sina liv än sena kvällens teveprogram.

Att laget förlorade eller vann matchen och kanske vad helgen har att bjuda på som tidsfördriv. För om man ändå inte förstår att bruka tiden kan man lika gärna beväpna sig till tänderna och fördriva den.