Det är mörkt mörker nu. Och kallt.
Lätt att bli låg, att dra täcket närmre och sätta mobiltelefonen på ljudlöst.

Men därute finns så mycket skönhet.
Jag tog mig ut om morgonen och gick där bland träden. Solens tappra strålar fick trädgrenar och barr att lysa och gräset glittrade som en sagolik drakskatt. Mosstuvorna liksom tuvade sig stolta med det vita skimmret som vore det finkläder de fått i gåva.
Luften kall och solens strålar som inte riktigt räcker fram med värme. Huden fryser men mitt hjärta sprudlar av varm värme.

Så om du tycker det är jävligt tungt nu, sätt på dig kläder och gå ut och verkligen upplev det som utspelar sig därute i naturen. Om du ser det kan du få en stund av frid från det mörkt mörka och kanske kommer tiden fram till våren inte vara lika jälvlig som den brukar.