Han frågade Gud: "Hur ska jag orka leva det här livet?"
Gud svarade: "Det ordnar sig."
Lugnad av svaret fortsatte dagarna.
Två dagar senare frågar han Gud igen: "Jag orkar inte, hur ska jag orka leva det här livet?"
Gud svarade: "Det ordnar sig."
Än en gång lugn av svaret och dagarna gick.
Ytterligare 2 dagar senare frågar han Gud: "Snälla jag går sönder, hur ska jag orka leva det här livet?"
Gud svarade: "Det ordnar sig."
Inte helt övertygad går så en dag och han frågar Gud: "Jag förstår inte, hur ska det ordna sig? Hur ska jag orka leva det här livet?"
I sitt huvud hör han; "Nu får du ge dig! Jag svarar dig gång på gång att det ordnar sig, vad mer kan jag säga!? Lugna ner dig! Det ordnar sig!"
Han skakar på huvudet och skälver i kroppen.
Då svarar Gud: "Det ordnar sig."
Det han hört i sitt huvud var sin egen röst.
Någonstans inom sig faller något på plats och han förstår att Gud är tillit, tålamod och kärlek. Ty det ordnar sig oftast om man tillåter det att ordna sig.