~*~

(Så kallas denna motsatt belägna klara Stjärna) henne bistå
Lägligen ingripa, och hennes månatliga varv
Alltjämt sluta, alltjämt förnya genom mellersta Him'len,
Med lånat ljus hennes anlete med trefaldigad form [730]
Fylls och töms härav för att Jorden upplysa,
Och uti hennes bleka rike håller natten i schack.
Den punkt vilken jag utpekar är Paradiset,
Adams hemvist, dessa höga skuggor hans Boning.
Din väg du icke kan ta miste på, min mig nu erfordrar. [735]

Sålunda sagt, vände han sig, och Satan lågt bugandes,
Som inför högre Andar är sedvana i Himmelen,
Där tillbörlig heder och vördnad ingen försummar,
Tog farväl, och emot Jordens kust nedan,
Ned från det Ekliptiska, med fart och förtröst'n om framgång, [740]
I sin branta flykt sig utslungar uti mången Svävande cirkel,
Ej heller stadig, tills uppå Nifates topp han landar.


Slut på Tredje Boken.

John Milton 1667

LPWJ svensk version 22/11/10

En länk för de som var med då, också (eller kanske framförallt) för de som inte var det



Förlorat Paradis: Bok I & II (J.Milton)