~*~

O för denna varningens röst, som den vilken såg
Denna Apokalyps, hörde utropas uti Himmelen högt,
Då när som Draken, försattes uti sin andra flykt,
Rasande nedkom för att vederg'lla människan,
Ack och ve för innevånarna uppå Jorden! att nu, [5]
Medan tid var, våra första Föräldrar hade förvarnats
Kommandet utav deras fördolda fiende, och undk'm
Måhända undk'm så hans dödssnara; ty
Satan, nu först uppret'd utav vrede, nedkom,
Frestaren innan Anklagaren utav mänskligheten, [10]
Att uppå den oskyldiga svaga människan förlisa med sin förlust
Av den första Striden, och hans flykt till Helvetet:
Ändock ej fröjdas uti sin framgång, fast djärv,
Fjärran och utan fruktan, ej heller med skäl att yvas,
Begynner sitt olycksbådande försök, vilket bringar födelsen nära [15]
Nu uppröres, kokande inuti hans upproriska bröst,
Och likt en djävulusisk Maskin tillbakaryggar
Av sig själv; skräck och tvivel distrahera
Hans plåg'de tankar, och från grunden upprörs
Helvetet inom honom, för inom honom han Helvetet [20]
Bringar, och runt omkring honom, ej heller ifrån Helvetet
Ett enda steg mer än från sig själv kan fly
Genom att byta sceneri: Nu samvetet väcka förtvivlan
Som slumrade, väcker de bittra minnen
Av vad han var, vad som är, och vad som måste vara [25]
Värre; av värre dåd värre lidanden måste följa.


John Milton 1667

LPWJ svensk version 07/12/10

Förlorat Paradis: Bok I - III (J.Milton)