Du gav oss livet och vaggade oss så ömt,
under barndomens år.
Vägledde oss genom livet,
smekte vårat hår,
kysste våra pannor,
och aldrig tvivlade vi på kärleken från dig.
Dina kloka ord under ungdomens trots gav oss styrka,
och du visste att vi en dag skulle uppskatta varenda litet ord du sagt.
Vår älskade mamma, vår trygga famn och ledstjärna.
Som brukade fläta vårat hår,
kyssa våra pannor,
och smeka oss så ömt,
aldrig tvivlade vi på kärleken till dig.
Vår älskade mamma som lärt oss så mycket och gett oss allt,
som väglett oss i barndomens år, och gett oss styrka under ungdomens trots.
Du fattas oss,
vi saknar dig,
dina kloka ord,
hur du smekte vårat hår,
kysste våra pannor,
och vi önskar du vore här,
för att vägledda oss även i det vuxna livet.
Vi kommer aldrig förstå,
men vi vill att du ska veta,
att vi aldrig glömmer,
att du alltid är med oss,
i våra hjärtan,
och i drömmarna smeker du fortfarande vårat hår.
Vi älskar dig mamma.