Minkar slinker in och ut
som silverfiskar mellan
gallret till ödefabrikens

golvbrunn

väggarnas tegelspeglar
göms mellan videsnåren
dimma, växer, krakelerar

en koltrast varnar

sitter på stenen dinglar
jag bara med benen lite
och visslar, avvaktande

----

lärde mig tidigt att vissla
mellan korta raka orden
försiktigt närmade vi oss
de otänkbara känslorna

visslade vi på slak lina

visslande krymplingar
i ord förstummade

visste vi inte att korparna
flög i lägre och lägre cirklar

när koltrasten varnade

minken, en främmande
silkesmjuk fara