jag lindar in mig
i min egen ömhet
likt löken och fläsket inuti

sen ställer jag frågan
som ingen får besvara

Är allting på plats?

dina gamla anekdoter
för tusende gången
vill du att vi ska skratta!

Vi skrattar plikskyldigast
naturligtvis!

jag ska fråga dig igen
om du vill ha mera smält
smör till kroppkakorna

lingonen, röda som blodet
jag tänker på hela tiden
blodet som pumpas runt
i våra förslappade kroppar

(lite som kroppkakornas hölje faktiskt)

bara ett stick, tänker jag
så rinner det ut, livet

hur kunde det bli såhär?

undrar vi båda två
men ingen av oss talar

bara min egen ömhet
vaggar mig till koma
vad annat begär jag av livet

tack för maten, säger du

tar din rock och går
troligen är du både
mätt och belåten

men vad vet jag om
dina tankar numera

du gasar motorn och
kör iväg med min bil

hör inte min uppgivna suck