Det fanns en tid

då jag bar högklackade skor
och blommiga klänningar
uppsatt hår och röda naglar

sånger som stillnat
tider som kantrat
ord som har bildat
andra meningar än
dem jag kunde läsa

vrider alla klockor åt olika håll
för att fånga livsvisdomen och
blomsterängarna i samma öppna hand

ljuset och trosvissheten

av de många glasen med
rubinröda viner som runnit
ner för min strupe är jag

fånge i melankolin
av längtan efter en
omöjlig kombination

av vishet och ungdom