Så skönt jag hackade och skar
mina grönsaker den dagen
trots att kniven var slö var min
längtan så stark efter livet

jag hade fått ett budskap

inte i ord hade jag förstått
vad ljuset och den plötsliga
stillheten där i köket innebar


men jag visste att tiden var
begränsad och att jag fått en

inblick i döden utan att ana det

den sköna döden, som var alltings
svar och sammafattning
vår egentliga längtan, utan svärta
och tungsorg var det ljuset

som att en ängel ville säga mig
att fortsätta livet och vägarna
att nu var ingången öppen

där fanns inget att frukta

med lätthet lät jag kniven glida
genom gurkor och tomater
både sval och varm var vinden
mot mina bara axlar, fönstret var
öppet i visshet om tillstånd

som inte kände någon smärta