Vad kan en stackars

ofödd liten kyckling
sitta inuti?

Jo ett skal med allt
vad det innebär
ett skydd för omvärlden

Stackars?
Nej så länge den
får må bra
och likadant
när den kommer ut

och inte behöver
trängas med tusentals
andra fåglar i bur

Vad kan ett stackars

fött litet flickebarn

sitta i?

Jo en garderob
med ett skydd för omvärlden
Där gömde hon sig
för den jävul
som härjade fritt
i hennes hem

Hon växte upp
Kallades för dum, ful, konstig,
enstöring, lik, tandlös käring,
gnällig, räddhare, luktade illa
och svag och svag och utan tro
att hon skulle klara av att
resa sig och gå, åka, springa,

hoppa, flyga därifrån

Hennes ångest byggde upp
alla sorters hjärnspöken
alla garderobsspöken
alla undersängenspöken
alla idetandrarummetspöken
och alla utanförhennesjälvspökena

Framtiden blev skör, skörare och skir
in i det skiraste man tänkas kan
likt den hinna mellan en
kyckling och ägget
som ska försöka hålla livet på plats

Nej du lilla flicka
du klarar inget
akta dig du kan trilla och göra dig illa!
Tror du att du klarar av att bli
en barnmorska, jobba på restaurang,
tror du att du klarar att jobba
som kock eller jobba som sjukvårdare
tror du att du klarar av att bli fotbollsspelare...

Nej mamma, sa hon inte
inte heller ja mamma
istället kröp hon in i sitt skal
och trodde att
hon inte klarade någonting alls
Mamma förstod inte tårarna
inte ilskan flickan bjöd på

Känslorna knöt flickan ihop
i ett gammalt förkläde
känslorna har allt för många gånger
fått företräde

Känslorna blev ett skirt tunnt skal
och i en skir glasgarderob
sitter det inre flickebarnet
äter på sina naglar
och undrar om hon någonsin

kommer ut

Jo det var jag
som tog allt till mig
jag som var den flickan
och jag har både förlåtit
glömt och gått vidare
men mycket kan än idag göra ont
Jo jag har gråtit glastårar
jag har fått bearbeta i tystnad
för jag blev tystad av hot
från jävulen
Jag vill komma ut helt
och elda upp psykopaten
eller stycka denna
jag vill bli av med alla dessa
delar som är numera minnen

Tyvärr finns jävulen kvar
Jag vill inte gömma mig längre
Han vet att jag vet
när han tittar på mig
han tror nog att jag förlåtit
strykit ett streck över allt

bara för att nu har jag familj själv...
men fan ta honom om han skulle
ge sig på mina barn

Det är svagt att behandla barn just så
som denna men jag har försökt förstå
vad han tänkte

men jag har inte velat tänka eller känna
inte på sådan som denna

det gör att mina energier försvinner
och bara gör att skalet krossas
och allt innehåll blir alltför tunnt och rinner

Mitt skrivande är det som mest väcker
väcker döda väcker levande

Det är det som gör att mina ideer kläcker

Nej jag hittar nog alltid nya vägar
bland olika färger som ger mig ljusa bilder

av min barndom, som också finns
och inte enbart oroväcker

Det är en styrka att skriva om det som gjort ont
och gett mycket smärta
vill följa efter med oroligt hjärta

Men tack vare poeter. se
kan jag känna hur jag lever igen

och här har jag fått en och annan skrivvän

Tack! För denna sida
som ger mycket glädje och lycka

trots att också många har fått lida

så kan olika ord en mörk dag bli ljus
som man sedan i ett livshalsband kan utsmycka

Små pärlor i många poeters egna själahus...