Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hej, jag har ett akutlarm. Jag har slutat andas.


Ring akuten


En vecka sen nu
och jag skrubbar och skrubbar
får bort minst tre lager hud
men du har satt dig fucking djupare än så

jag river och klöser
måste få bort kaoset du skapat
inuti mig för
trots att jag levt på ny passion igår
mellan någon annans lakan
på ett billigt hotell

så känns du fortfarande
det är som om dina kyssar satte
taggar i min hals
jag harklar, harklar
försöker kräka
men allt som kommer upp
är tomhet

du ekar inom mig

och fastän han knullade mig bättre än du
så andas jag ångest i varje andetag
bredvid honom
och jag lämnar honom utan ord när rummet blivit ljust
kysser honom adjö
knäpper kappan enda upp i halsen
och kvävs
för att den stryper mig
eller för att din luft gått ur mig tror jag

varför höll du om mig som om jag skulle få stanna
när du visste
att du skulle slå sönder allt dagen därpå

jag vill skrika stanna STANNA
du MÅSTE stanna
men du känner inte längre mig
du är någon annan nu
och jag kippar efter andan
försöker hitta något att hålla fast vid
eller kanske någon
för att inte falla isär
och det går inte
de räcker inte till
och jag smulas sönder
mellan dina fingertoppar
och någon stampar på mitt bröst
jag tror att det är du
men
du märker inte ens

och jag ser par gå hand i hand genom parkerna
som om de skulle vara för evigt

och jag hatar dem
hatar att de har någon att behålla
att de inte förstår att allt tar slut
förr eller senare brister det
raserar


det är bitterljuvt
smärtan och kärleken
hur de livnär sig av varandra

och jag är beroende av smärtan
för att känna någonting alls

dom kallar det självskadebeteende
det är som att skära sig, djupt
till man förblöder
men inuti syns inte utanpå

En dag kommer du att sakna mig
Du måste!

du kan inte gå
och bara lämna allt
som om jag är ingen för dig

du får INTE
och det spelar ingen roll
hur hårt jag försöker hålla kvar
hur högt jag skriker
eller slår
du är hopplös
och jag har blivit osynlig
...för dig


du, jag kom på
du har en skärva som är min
det är den där delen av mig
som jag inte skulle lämnat bort
du, jag behöver den nu
för jag kan inte gå, stå
eller bli mig själv

och jag vill inte ha dina taggar
i min hals
kom tillbaka och ta bort dem
det river och jag kan inte äta
allt liksom fastnar
precis som känslan av dig

och fastän han varit inuti mig
så är du inuti hela tiden
och jag kan inte få bort dig
det spelar ingen roll
hur mycket jag
skrubbar
river
klöser
blöder

DET SPELAR INGEN ROLL
det gör så jävla ont


slå mig
skjut mig
knulla mig
eller
bara andas
liv i mig










snälla...
bara




inte.




Fri vers (Fri form) av Alexandoria
Läst 264 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-04-17 11:17



Bookmark and Share


  cilax VIP
Å wow! Vad bra. Skulle kunna vara skrivet av en vishetens gud. Jag menar det. Dina återkopplingar av känslor till kroppsligheter är underbara. Jag vill inte skriva för mycket för att inte trivialisera din vackra dikt
2011-04-17

    Lynx
Gripande läsning. Du förmedlar känslan rakt genom skärmen. Bravo!
2011-04-17
  > Nästa text
< Föregående

Alexandoria
Alexandoria