kärnfamiljen i rävens mun
aldrig släppa taget, kommer från skogen
stannar ute på fältet, där ute på fältet
taggtråd som rostar genom marken
jakttornen är fallfärdiga
de lutar, miljonprogrammen svartmålas
med svarta bokstäver
i oberoende liberal press
för vår skull har de uniformer
och gevär
i fredens namn skjuter de
på oss
urbaniseringen
byar dör, som katter går undan
dör ensamma, döden är så där
- ensam är döden
i byar dör de, dör ut
ödehusen faluröda, kistorna kropparna
kremerade nu andas skogen
in mot staden, uniformen är ensam
som kriget
spärrvakten sår en gräsmatta i sin kur
ingen över storlek 34 får passera
men på natten
i skydd av mörkret
går tio tjockisar över gränsen
ännu långt in på dagen
är de borta
barnen sover nu
i stora städer
byggda runt kremeringsanläggningen
sover de
på nätterna samlas
de gamla runt rondeller, en gång barn
aldrig barn igen
varvet fullt
jag är borta även
om du med tydlighet
minns vår första träff
staden en långsam historia
berättad, snuddad
genom flera kroppar
kropparna runt anläggningen, närmar sig
lägger örat mot, rösterna där inne
vilka pratar, är det städaren, jo det är
städaren som pratar med nedsmutsaren
jag bygger mina byggställningar
upp mot himlen
men stannar
vid lasarettets tak
frihet är en sorts längtan
sjukhussängen är realism, grå är du
filten
smutsgul, jag torkar din avföring
jag hatar
din avföring, i skenet från en lampa
sker det, du dör och det sista
din avföring som en kvarglömd stam
ute på kalhygget
själarna bor i ventilationssystemet
just därför
är luften i salen
otillräcklig
innertak som gömmer
rör
kärlek
som göms i mitten av det fulländade
blank och stelnad
diktatorns byst
natt, är du naken
lagom långa lågor
av ren taktik
bara le sådär på ett
fotografi
jag är född ur saknaden
efter något, är det så
efter något, vad eller vem är
något, att gå förbi massan
någons massa
jag är i den villkorslösa kärleken
dörrarna öppna
jag går ner
in i jordkällaren
farmors rågbröd och svartvinbärssaft
kom ut kom ut kom ut
kom ut
det är midsommar
sillen och nubben
vattnet som klonkar mot båten
det regnar - skit i att det regnar
supstugan monterad
supen ner i djupet
dikterna i måsarna mellan öarna
försvinner en stund
kommer tillbaka som kråkor
nya dikter
se så lite som blev över
sista tårtbiten någon – någon
sjukhuset med byggställning
husets plåster, ställningsbyggarna långa
seniga, långa och ömma
för det som är innanför
att skoja bort döden
är det mest tillfälliga
sjung för nätter som ger lysrör liv
i kulverten finns
bara natten
lysrören jämt på
de byts kontinuerligt
under sjukhuset
smutstvätt, kisslukt
hissarna som härifrån bara går uppåt
att förstå det – att förstå matlagningskonsten
längst ut på kockens fingrar
kyrkan raskar över isen
det är mycket kallt
blod på engångsskalpellen
larmet som går
den gravida
tre mil och en meter från
kraftverket
på rätt sida
linjen
jag längtar
som krigsindustrin
jag längtar till att vakna
en ledig sommardag
det regnar
krigsindustrin markerar sprängkraft i kilon
besättningsmän går under
med ångest, så elakt är havet
havet har alla moderna sår
jag är lång
där på
perrongen
konduktörer skriker:
- vänta inte med att känna dig konstig
jag står på tur att välja
det är svårt
fyrahundra palats, bassängernas platta vatten
vad det glimmar där nere
är det homosexuella hockeyspelares
skridskoskenor, nej förlåt
det är ju osannolikt
vi har ju hockeybyxa på
det är ett mjukt
glimmande sår
något långsamt
det går inte att förstå.