Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När orden flyter fram och upp på ett vitt ark, vitt som seglen på en båt, då kan vad som helst hända...


Från ett vitt ark

Det vita arket ligger som en spegelblank sjö framför henne...
Hon greppar pennan, väl vald just för denna stund och av bästa kvalitet...
Orden hon lägger ut på pappret som vita gäss på vågtopparna har kalligrafiskt snitt...
Orden som konsumeras av er som läser som vore de karameller i en gottskål...
Smakas och rullas på tungan...
Sött... surt... salt... och så den ljuva smaken av livet självt...
Vattnets smak.. renheten och skönheten i det...
Hur solstrålens glitter bryter ytan på droppen och skapar en juvel av obeskrivliga mått...
Vindens smak... den som bär med sig alla dofter och som bjuder upp till dans...
Hur den i sin mildhet kan smeka och i sin våldsamhet kan piska...
Eldens smak... den som har en sotig ton och bränner starkt...
Hur den kan smeka din hud utan att skada dig eller smälta skinn och kött från dina ben...
Jordens smak... den som är vad som varit och blir vad du gör den till...
Hur den med sin strävhet och mörkret kan bringa nytt liv ut små frön överallt på jorden...
De fyra elementen har nu ritats upp framför oss...
Den vita sidan har nu alla färger och allt innehåll som vår värld har...
Den är strukturerad men ändå tom....
Det levande saknas...
Har ännu inte grott ur tankebanorna och planterats i myllans solvarma och fuktiga barm...
Fröet till det levande får ligga kvar i sin påse denna gång...
Det är inte fröets grodd som ska fylla arket denna dag...
Det är orden själva som ska fylla det...
Poesin och Prosan ur själva livet ska ges en sida till...
Alla de sidor som skrivits ska drygas ut igen...
Boken om livet har ytterligare en grund att stå på...
Läsaren har ytterligare en rad att avnjuta...
Godisskålen är fylld igen...
Runda och varma ord som solvarm kola...
Hårda och kantiga ord som pastiller av salmiak...
Ovala och mjuka ord som skumbananer så söta att tungan skrynklar sig...
För nu och för denna stund så stannar orden här...
Kanske kommer det fler ord...
Kanske inte...
Den soldränkta marken ångar av fukten och skapar en illusion...
Nu får den sjunka in och bilda sin trygga bas...



Illusionen växer mjukt fram ur den vackra naturens bas...
Den mörka jorden fylls av det som knoppas... blommar och grönskar...
Det mjuka gröna gräset... insekterna... fjärilarna... fågelkvittret fyller arket med liv...
Solens klara sken på den djupt ljusblå himmelen värmer in i själen på allt levande...
Den nakna själen tar sina första stapplande steg i vårsolen... det nyfödda för året gör entré...
Djuren... rådjuren med kid... räven... älgkon med sin "lilla" som försiktigt smyger i skogskanten...
Skogen... träd med löv och kottar... träd med barr och kottar....
Höga och låga om vartannat som en ringdans på en dansbana där dragspelen spelar i solglittret från havet...
Mörka och ljusa gröna toner som reflektera silverstråk av solljus mot mattan av det gröna och bruna...
Havet som i den ljumna vårbrisen låter gässen leka på vågtopparna så att färgerna från det varierar i tusental...
Blåa toner och på djupet grönare och mera murriga färger...
Under ytan skymtar en ryggfena... en ring bildas på en viks spegelklara yta...
Naturens underbara kretslopp lever för fullt...
Vattenångan som stiger ur havet skapar en illusion...
Nu får den sjunka in och bilda sin trygga bas...



Ett segel skymtas i horisonten...
Vid ett träds bas står en tös med kinden mot den sträva barken...
En myra kryper över hennes hand...
Seglet kommer sakta närmare... buret av vinden som sakta rufsar hennes hår...
Glittret av solen bland vågornas blåa skiftningar ser ut som en matta av guld...
Mattan är båtens väg mot stranden och det skär i hennes ögon när hon kisar mot seglet som växer i synfältet...
Hennes hjärta bultar fortare.... hennes hand skälver så att myran trillar till marken....
Hon vet och är viss... i den båten... buren av det seglet i den vinden...
Kommer framtiden....
Hennes ögon tåras av lyckan som strålar ur hennes inre och skapar en egen sol...
Ur hennes ljus kliver hon med ett blygt leende fram på bryggkanten för att ta emot tampen...
Ur havets ljus kliver han och när hon tar emot tampen och förankrar båten så möts deras blickar i en eon...
Kring deras kroppar bildas en ny värld av djupblå himmel och miljarder stjärnor som glittrar...
Framtiden ligger i deras händer som sluts vid kajen...
Livet spinner vidare i sin eviga spiral och med nya stjärnor på himlavalvet...
Värmen som skapas av deras sammanfogade kroppar sprider sig kring dem...
Skapar en illusion...
Nu får den sjunka in och bilda sin nya bas...








Skriven 2008-04-05




Fri vers (Fri form) av Suzanni
Läst 251 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-05-10 16:18



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Suzanni
Suzanni