Jag minns hur vi gick
Med våra händer i vackra knutar
Såg ut över havet
Med hjärtan slåendes i takt

Hur vi såg ut över sommarens
Sista andetag
Ut över höstens födsel
Och kylan

Under rödgula fallande löv
Klämtade klockan på den
Sista timmen
För första gången

Men den tid vi delat
Gick inte förlorad
Gnistan tändes och
Släcktes sedan igen

Av ett nytt ljus
…
Men man glömmer aldrig
Den som ägt ens hjärta