Det är få förunnat att möta en människa som känns så rätt
när allt annat går fel och faller samman

När jag var i spillror på botten hade världen rasat samman
och jag tyckte jag förlorat mitt krig
i sökandet efter mig själv
mötte jag dig

Jag förlorade mig i din själ och alla bitar föll på plats
Hur mörkt det var omkring oss så tändes det en gnista i mig
Ett litet ljus, jag tror det kallas hopp

Det fick mig att göra galna saker o att aldrig ge upp
för mitt hjärta visste bättre
än mitt förstånd

Jag trodde jag vandrat lite planlöst ut i livet och jag
kanske hade vandrat vilse
kanske vandrat lite fel

Men den väg som ledde mig till dig har gjort mig mera hel
Om man tror på ödet kanske vägarna var de rätta men jag var lite vilsen
För jag tror det finns en mening med att jag mötte dig
Och jag visste redan ifrån början att det var början på nåt stort

Jag är lite kantstött men verkar ganska hel
Fast tittar man noga ser man att jag är limmad och har sprickor i lacken

Ömtåligt gods hanteras varsamt

Jag är inte perfekt men bäst på att vara jag
Älska mig när jag är stark
men mest när jag är svag

Det är få förunnat att möta någon de älskar i både ljus o mörker
Med fel och brister även om du tycks ha få
Jag har några fler men kanske ser du inte dom ändå
Kärlek gör så att man inte ser
jag vill bara ha

lite mer
och
lite mer