Det sägs att det som skiljer oss från djuren, är en tunn fernissa vi plägar att kalla yta, finess, civilisation, charm e.t.c.

Det är när man skrapar på denna yta som (vild)djuret visar upp sitt verkliga 'jag'.

Att det UNDER ytan skulle dölja sig intelligens, empati med mera, är en ny idé för vet-ens-kap-ens, fil-o-so-fins och pyskologins anhängare.

Intelligens är för övrigt något som förbryllar forskarna ju mer de forskar i detta emedan värdet av en sådan intelligens har förändrats genom de århundraden som gått sedan ordet hittades i en kruka med äppelmos av ett sedan länge utdött folk.

Den som är trött på yta bör avstå från att äta glaserade tårtor, ro en eka vilket flyter på ytspänningen samt ta första exet av tidningen i tidningsstället.

Ta den som ligger fyra eller femma istället, den är fri från andras handytor.

Om du går på bröllop och säger dig vara trött på yta får du vackert vänta på att ta av tårtan tills alla andra inbjudna redan varit där och bara lämnat smulorna kvar.

En förståsigpåare har trumpetat ut att livet blir vad man själv gör det till.

Förståsigpåaren hann före mig och det har jag alltsedan dess haft som svårt att smälta.