ur mörker och natt smyger
tankar ingen vågar fästa i ord

var går gränserna som
tvångsmässigt måste överskrida?

de går i dimman av övergivna hus
kvarteren med änglar spirande

i de tomma rummet någon
hastigt lämnat då allting förföll

ingens ansvar

svävande i skydd av sin ålder
statyer som ingen märker, helt
ovan ögonens vinklar

en loppmarknads tidiga morgon
riggar säljaren sina bord
lutar mig över och kräver

livet åter ur hans sorgliga samling

man anpassar stegen efter stigen