Så kom polisen

de håller greppet och
ropar upp yttre befäl

ett befäl som står över
hans underlägsenhet

han har en ölburk i handen

han skulle nog må bra av
att prata med någon, sa grannfrun
kvinnors svammel, inte han
han befinner sig i tanken att
män inte kan prata, endast
Sissys babblar som gråterskor

karlar är vreda, så har det alltid varit

gul eller vit vätska i en flaska, han håller
den ett bra tag, sen ber hon honom

släppa

den var genomskinlig
hon var genomskinlig
marken var av glas och socker

de föll, respekt, för vem?

det är bekvämt att kräla
i sin lågt stående ömklighet



det är allt han känner till

när man är glad, vad ska
man då ta sig till? skräna och supa

nej bättre att förbli i det välkända, bekväma

(han skulle slå henne med flaskan, hans
alkoholintag som förberedelse till misshandel)


han tänkte, eller kansle inte ens tänkte, han var
i sitt tillstånd som sade honom att
hans depression (inte hans ord, känner inte detta ord)
ligger tung som ett tegeltak över hans axlar

han ville dra upp den över öronen

för vem vill vara glad
när man ingenting vet om glädje
hur kan man veta hur det är då
att vara glad?

Nej, han är trygg med sin vrede
och sitt hat

hans identitet