förfallna skulder och nya
som snart skall betalas
är floder ur okända källor

mattor som rullar ihop sig
och fäller mig till golvet
när jag går genom rummet

och vippfällor som drar
upp sina offer i träden

offret är jag, eller den
som var jag i fjortonårsåldern

nu äger jag ett skräck-kabinett
skyll dig själv om du kommer nära


jag måste förbli ensam härinne
min täckelse är papperstunn
mitt skinn fullt av rivsår

icke nånsin blir jag förlåten av
dem som står i skuld till mig