Efter stora segrar som profet i Israel greps Elias av det man brukar kalla profetsmärta, en djup depression då han var förföljd och jagad till livet av den hemska drottning Isebel.

Han flydde ut i öknen helt ensam. Där satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden och därefter lade han sig ner och insomnade.

Då rörde en ängel vid honom och sade:"Stå upp och ät!"Där stod invid huvudgärden ett bröd, sådant som bakas på glödande stenar och ett krus med vatten."

Han åt och drack och lade sig åter ned.

Då rörde återigen en Herrens ängel honom för andra gången och sade:"Stå upp och ät, ty annars bliver vägen dig för lång!"

Då stod han upp och åt och drack och gick styrkt av maten i fyrtio dagar och fyrtio nätter till Guds berg Horeb.

Där gick han in i en grotta och stannade över natten.

Då kom Herrens Ord till honom:"Vad gör du här Elia?"

Elia utgjuter sitt hjärta:"Jag har nitälskat för Herren, härskarornas Gud. Ty Israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina altaren och dräpt dina profeter med svärd; jag allena är kvar men man står efter mitt liv."

Han ombads gå ut och ställa sig på berget och Herren gick fram där. Det kom en stor och stark storm, som lösryckte berg och sönderbröt klippor "men icke var Herren i stormen."

Efter stormen kom en jordbävning "men icke var Herren i jordbävningen."

Efter jordbävningen kom en eld:"men icke var Herren i elden."

efter elden kom "ljudet av en sakta susning." Då skylde Elia sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Där frågade Gud:"Vad gör Du här Elia?"Han återupprepade sin klagan från förut.

Han får nya uppdrag att smörja två nya konungar samt en ny profet Elisa i sitt ställe och så slutför Herren sitt tal till Elia med:"...jag skall låta sju tusen bliva kvar som icke har böjt sig för Baal..."

Fortsättningen av detta är minst sagt spännande hur Elisa får överta dubbel smörjelse genom att få Elias mantel kastad över sig och Elisa hämtas hem i en himlavagn.

Jag känner igen mig i händelseförloppet i hur ensam man kan känna sig vid ett slutfört uppdrag så man tror sig övergiven av både Gud och människor och jag går in i grottan symboliskt talat och sover.

Så väcks jag av mat vid huvudgärden och Guds uppfordrande tilltal med nya uppdrag

men först ett möte med levande Gud.

Icke i stormen

Icke i jordbävningen

Icke i elden

fann jag Gud

men väl i "en sakta susning."