i nuets outhärdliga klarhet
stannar tiden vid ett rödljus
upphör visarna att röra sig
slutar klockor gå och skuggorna

kryper tillbaka in i de
kroppar de nyss lämat

kvinnan fryser sina rörelser vid
klädstrecket, händerna stelnarvid
de nyss fästade klädnyporna

lakanet hon hängt på tork
hänger stilla trots vinden nyss

barnets hopprep slutar snurra
plåtslagarens hammare
fastnar i luften höjd

men där fanns inga änglar
bara en lucka till nuet
som öppnades
och stängdes igen