andas långsamt längs med stillhetens
promenader, livet andas

ljum luft

så lätt att snubbla, stupa, falla
dessa kvällar är så ensamma
dem man valt själv
när man inte hade några andra val

befästa minnen
blev kvar i sten och hjärta

i bakgrunden hörs ett barn
gråta sig till sömns

sådana stunder när egna känslor
är starkare än den glödande kol
som tomma ögon utdunstar

icke i sammanhang

vinklas orden mot tangenter
talar inte under
vinterns tunga beröring

men igen är sommar enslighet
ändå är den lätta årstiden nu

ser sig omkring utan att fästa blicken någonstans

resor, ja långt bort mot horisonter

då breven är påväg till och från

hur man samlar all gammal smutstvätt
slänger ner den i källaren

och reser ifrån den

när inga färger längre kan urskiljas
på de randiga vävarna

de orientaliska mönstren mattare än dimma

de som gått ut före mig
kom aldrig tillbaka

jag vill inte heller tillbaka

nu söker jag en flock
att ansluta mig till