Jag satt vid din sida

Du såg så trött ut
men du log

log du av allt
smärtstillande du fått

jag tog din hand
och smekte den

av någon anledning
satt vi så väldigt länge

du slumrade till ibland
jag ville stanna tiden

vi pratade om livet
du var så rar

tyvärr så förstod jag inte
kanske ville jag ej förstå

men det var vårt sista möte
då vi pratade

än idag har jag mötet på
min näthinna

jag kommer alltid att minnas
dina ord

även om det var länge sedan
så känns det som igår

i ett sorgearbete saknas
tid och rum