Jag satt med två herrar
båda sedan länge kära vänner
på en bänk en på var sida
en bekant syntes emot oss glida och hon
kom fram och sa: -Här sitter du med männen nära
vet din man om det det här att du är dem så när...

-Nej, sa jag inte alls. Men nu är det ju så
att goda vänner sitter ju vid ens sida då
och man tittar på något tillsammans...

Och den man älskar sitter ju mitt emot en så
för den, som man älskar kan man ju aldrig få
nog av att blickande titta mera på...