Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Färdigställd 2005-07-28. Den här novellen var mitt bidrag till Expressens och Ballografs novelltävling 2005. Tyvärr så vann jag inte den! :-/ Det vinnande bidraget tycker jag var bra men inte att det följde det förutbestämda temat som skulle vara \"osynli


Varde upplysning

Av vetenskap är jag fången, av religion är tröst kommen.

Som liten pojke trodde jag att det bodde en skäggig gubbe ovanpå molntäcket som svarade på frågor bara man ropade tillräckligt högt, och han var snäll och skapade regn så man slapp vattna trädgården. Bara fantasier och inget annat. Jag växte upp och fann vetenskapen som verkligen gav mig svar, till och med gladde mig när jag inte genast såg lösningen så jag fick mig en utmaning. Fast vetenskapen var alltför otillräcklig när min dotter, hon… .

Länge iakttog jag kroppars förmultnade och försökte mäta den energi som kallas för själen för att se hur länge själen skulle vänta på att lämna kroppen, innan den insåg att jorden den var nedgrävd i kanske inte skulle kunna förmå väcka dess värd till livets värld ånyo. Fridlyst ros böjde ljuset runt sig och ur mitt synfält var den väck. I sin isolation vissnar den.

Det är en slump att vetenskap rimmar på galenskap! Betänk att religion rimmar på illusion. Eller kanske vill Du inte se oss? När vi slår ut med våra armar i förtvivlan, och hör Du inte lönlösa försök till att gråta? Är Du inte vår vän? Kan en blind fortfarande benämna sig Gud?

Jag vill se allt som Fadern säger existerar exklusive bevis. Jag hann läsa mellan raderna i Bibeln och andra skrifter innan synen svek mig, för att söka finna en ny utgångspunkt åt mina instrument. Må mina ögon läkas ty jag skall klyva atomen och i dess ljus skall jag skåda Gud!
Det är löjeväckande att denna slöja inte tidigare fallit för vetenskapens fasta, reella hand. Min karaktär är sen till vrede men min dotter måste få återvända, hon och alla andra barn som har tagits av så kallade änglar som inte ens törs visa sig, och på deras bara knän be oss om förlåtelse! Dessa myggor är törhända rädda för att höra hur vi replikerar.

Min maskin blottlägger denna dimension kallad ”himlen” om den så måste slitas itu, och en Guds- eller Gudinnas ansikte skall finnas för oss att ställa till svars! Vi, vi… har uppnått så mycket. Jag lade fram teorier om svarta hål ute i det majestätiskt oändliga universumet. Nu har de äntligen upptäckts efter att ha varit undangömda för våra vetgiriga blickar under hela mänsklighetens historia. Tänka sig att stjärnor, som är något vi gärna går ut på verandan kalla kvällar för att beundra, kan förvandlas - och vissa förvandlas - till dessa monster som slukar allt, så vi numera önskar att vi inte hade sätt att se dem på. Trots att vi nu åtminstone har en liten möjlighet att undvika dem.

Om mina efterforskningar visar sig vara långsökta så låt då Mig bli er Gud, och på mitt kommando skall ni alla bringas gudomlighet och upplysning!!




Prosa (Novell) av Mattias LTC
Läst 541 gånger
Publicerad 2006-01-08 19:57



Bookmark and Share


  Oskar...
Oj... Jag deltog själv i den tävlingen mer av skrivarintresse än hopp. Nu får jag bekräftat att motståndet var otroligt stort; med tanke på att det här bidraget inte vann ;)
Det är fantastiskt att följa dina tankegångar om de stora frågorna: tro och vetenskap.
Du verkar relativt ny här, jag är tacksam för att du delar med dig av det du skriver. Tummen högt upp.
2006-01-09

    Bodil Sandberg
En berättelse som ger mig gåshud...du har lagt in så mycket här...rosor stjärnor och illusioner...och på så sätt fångar du mitt inre...som ropar efter poesins djupaste filosofi...för så är det ju...en poet får aldrig nog...jag säger bara BRAVO!!!!
2006-01-08
  > Nästa text
< Föregående

Mattias LTC

Mina favoriter
efter mitt självmord