Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Främlingen...

Jag stod utanför en butik idag
och "bläddrade" igenom vackra
kläder, som hängde på en klädställning...

Då stannade en man till och började att
prata med mig och undrade om jag tänkte
köpa nya höstkläder... Nej, svarade jag, jag
bara tittar lite, ja ifall att...

Han berättade då att han förlorat fem fruar
men äntligen tagit sig kragen och gått ut på stan...

Och häromdan gick han till ner till stranden, satte sig på
bryggan, då dök en kvinna upp och satte sig bredvid
honom på bryggkanten och de började att prata...

De pratade och pratade på så, så när han tittade på
klockan hade fyra timmar gått och han sa till mig, det
kändes då, som om han bara suttit där i fem minuter.

Hon blev förskräckt att klockan blivit så mycket, hon reste
sig upp och sa att hon hade en tid att passa hon hade
totalt glömt bort sig och tackade för den trevliga prat-
stunden och försvann i från bryggan i en hast...

Det gick så fort alltihopa att han som hade tänkt att
be om hennes telefonnummer eller adress han hann
inte säga något alls...

Och hon var så vacker, så strålande glad, han tyckte att
det var som om en ängel ramlat ner från himlen till
honom precis när han liksom behövde en allra bäst...

Nästa dag gick han tillbaka till samma brygga efter att
han hade lagat sin middag och ätit den med stor glädje.
Det var längesen hans mat hade smakat så där otroligt
gott. Troligen hade han fått tag i bra råvaror just
denna dagen...

Men han behövde inte vänta länge förrän hon dök upp.
Han blev så hjärtans glad bara han såg henne komma
emot honom så han tänkte jag omfamnar henne. Men
när hon satt sig ner vid sidan om honom på bryggan
så vågade han det inte, men han la sin hand på
hennes axel, hon vände sitt huvud upp emot
honom och log, och han sa, så roligt att du
kom...

Samtalet tog vid där det slutat dagen innan.
Det var sa han som om de känt varandra
hela sitt liv. Han skattade sin lyckliga stjärna
att han kom på att gå dit i går, annars hade
ju han inte träffat henne alls...

Han la sin hand på bryggan, lite nära henne, då
la hon sin hand på hans, och de fortsatte
att prata om saker som hänt och ibland
blev de så fulla i skratt båda två så
de höll på att ramla ner i vattnet...

Men så sa hon oj, jag har glömt av mig igen,
jag har ju en tid att passa. Jag måste kila iväg...
Men då fann han sig och sa, kan jag få ditt
telefonnummer och ditt namn och det fick han...

Men sa hon ring aldrig före kl 19 på kvällen, jag är
inte hemma förrän då...

Men han kunde ju inte hålla sig, han ringde upp henne
redan kl 18.30. Han måste bara prata med henne...
Kanske kunde de träffas redan samma kväll...
Varför vänta tills nästa dag...

När han slagit numret, hör han en fin mansröst som svarar
med hennes efternamn och han säger får jag tala med
Camilla, då hör en bestämd varnande basröst som säger,
vad sjutton vill du min fru...

Han finner sig snabbt är jag inte hos Camilla i Haparanda?
Nej svarar basrösten som blivit vacker och fin igen, du
har ringt fel min vän, du får kolla upp telefonnumret.
Han ursäktar sig och lägger på luren...

Till mig sa han, hon sa aldrig att hon var gift...

























Övriga genrer (Essä/Recension) av Ewa-Britt Nilson VIP
Läst 233 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-09-12 22:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ewa-Britt Nilson
Ewa-Britt Nilson VIP

Mina favoriter
Tillägnad Ewa-Britt