Jag lindar ditt brev
som en livshållarkrans
och snurrar det sen om min själ.
Du skrattar åt tilltagets dråpliga sans
trots det så vill du mig väl.
I år skall jag chansa vid
tomrutans skärm
i pekdans, i tomdans
med blödande färm.
Och där blir jag bjuden
av tysthet till dans
men var finnes du någonstans...

Nu tager jag solen
från himmelens krön
för att ge dig ett gloria ljus
att se det som sändes
med datorens stön
som fåglar i vingade sus.
Nu far det till Cyberspace
våran stad
där orden de samlas i flygande rad
med ett hopp
om att du ska höra min bön
var dag varje natt i ditt hus!