Min man och jag blev helt oväntat
plötsligt inbjudna på en fest en kväll...

Jag öppnade dörren till klädkammaren
undrade vad jag skulle ta på mig...

Vid sidan av mig stod min man, han bara
sträckte fram handen tog ut en kostym,
en vit skjorta och fluga och sa:
-Detta får duga! Hängde upp dem
på hängaren i hallen...

Sedan fortsatte han att dricka kaffe och
läsa i kvällstidningen som han hade gjort
då telefonsignalen avbröt honom...

Han tittade då och då på mig, som provade
plagg efter plagg utan att hitta något, som
dög för festen och för mig...

På stolar runt om mig låg kläder jag provat,
de var antingen för små eller för korta eller
för långa eller helt enkelt för vida, inga tycktes
passa...

Då reste sig min man upp kom emot mig och sa:
-Du har ju provat den bästa, varför tar du inte den?
-Vilken då, den bästa, sa jag... Här finns ju ingen...

Så plockade han fram ur högen "Den lilla röda" och sa:
-Denna provade du ju först. Jag trodde du skulle ta den,
för du säger ju alltid: Det man spontant på direkten
säger eller gör det är rätt för en, för det är ju det man
faller för. Så ditt hjärta tycks ha ändrat strategi eller...

Hur det gick: Jag tog "Den lilla röda"!