Ingenting existerar

förutom reflexen
som får stämbanden

att vibrera.


Det sammetslena mörkret
ligger nästan orört.


Bara ibland
för ett ögonblick

ett ryckigt mönster stör dess yta.


Jag väntar fortfarande
på att födas genom ordet

stum

tyngd av evigheten
som droppar i min mun likt tjära.





©2011 A.G.