Det finns människor som badar i gyttja.
Jag badade i cement.
Det var enklare så.
För att begrava gelén som fanns där under.

Men jag spricker nu.
Det är ett eget val.
Att ta saker för vad de är.

Inte förstora.
Inte förlora.
Inte ha ont och aldrig visa.

Så lås upp handbojorna jag har på ryggen.
Ta min hand så promenerar vi en stund.

Det är varken cement eller gelé,
men väldigt skönt att prata.