Det flyter mark under mina fötter
vita små molntussar även så
jag är upprätt och har inte ramlat
men har inte alltid vågat gå.

Trots att blicken flackar och
bländas av ljus räds av det mörkaste grå
vet jag att när mina knän nuddat mark
finns alltid viljan att stå.

Jag är en bland många andra
jag vet och det känns skönt
när vindar friskar i och tar tag
och jag vet att tiden går och jag fortsätter så
genom ännu en dag.