små korn av förträngda känslor fastnar på huden. under täcket kryper de runt för att straffa och döma. en aning och lampan är åter tänd. rastslöheten väckt. överlägger med känslorna, med plikten och tryggheten. tar försiktiga steg ner i verkligheten. ser ut genom fönstret. tror mig höra ett larm. som om något inte står helt rätt till. ser ut genom fönstret. gatan ser ut som en gata gör. jag släpper gardinen och återgår. sätter mig återigen på min plats. travar runt i rummet. letar efter en ledtråd. sätter mig än en gång ner. tittar mig runt. hur hamnade jag här. och varför förstår du inte. hur kan du inte höra, inte känna.

klättrar snart steg upp igen. hittar snarast nya ärenden på marken. släcker lyset trots det. ger mörkret en chans. försöker hitta en mening med lidandet. låter händerna löpa längs med kroppen. mäter och jämför. vänder mig mot den eventuella flyktvägen. försöker smutskasta orden. nedvärdera konstens tillförlitliga andrum. vänder mig om. sluter mig som en mussla. låter mörkrets vingar omfamna mig. hittar rytmen i livet. tingens ordning. lutar mig mot natten. vem försöker jag lura. små, små hål bildas i bubblan. jag tröstar mitt inre. åter är de små kornen där. varför förstår du inte. hur kan du inte höra, inte känna.