Du säger jag är stark


¨



Jag hade darrande händer
Jag hade trevande tunga


Vi rullade runt i krossat glas
Medans oktoberregnet slickade bort blodet från våra händer
Jag hade sorgestenar och magen blev så tung

Du undrade hur jag kunde älska
Jag som var som jag var
Som var utan ryggrad


Men jag kunde sjunga
Om du ville lyssna


Ni ville ha mig tigande som gatan
Någonstans att låsa era hemligheter
Jag bar nyckeln i min mun


Jag var värd lika mycket som stadens nerpissade bakgårdar
Någon måste vara den som bara får vara
Som har ett syfte men ingen mening



Ni var min enda kärlek
Jag fick plats i er hand
Att gömma mig från omvärlden




Ögonen i den här staden såg bara det de inte ville se


Ni såg mig rasa
Som att se ett sandslott falla som nyss byggts upp
Att förlora allt som man aldrig haft
På ett odansat dansgolv


Jag vågade aldrig se någon i ögonen
Så jag stirrade ner på oknutna skor

Snubblandes hemåt med dig i knuten näve